Referenser

När jag tänker på cirkeln så får jag inte upp några referenser i huvudet direkt. Utan kommer mer på dem när jag tänker efter. Men några som jag hittade ganska snabbt var det den vanliga relationen mellan en tonåring dotter och mamman som finns nästan med i alla svenska tonårsfilmer/böcker. Där det ofta inträffar bråk och att dotter tycker sin mamma är helt dum i huvudet och som sticker huvudet i sanden. Det är som Vanessas relation till hennes mamma. Sen även är det vanligt i många tonårsfilmer/böcker där någon har en styvförälder att de oftast har också en dålig relation. Då det är även Vanessa i cirkeln som aldrig kommer överens med Nicke. Sen nästan alltid i de flesta böcker/filmer är den kvinnliga personen som blir mobbad en överviktig eller en ”plugghäst”. Det är ju då Anna-Karin som blir mobbad i cirkeln för sin övervikt.

Det känns som jag borde hittat många fler än vad jag gjorde. Men jag satt ner och bläddra i boken och försökte komma på alla uppenbara referenser som finns i boken. Men det är lättare sagt än gjort. Men dom referenser jag hittade kan jag väll inte precis säga att jag hatar för att de tog med. Därför det är inget som stör mitt läsande och utan de referenser så skulle inte karaktärerna varit dom är och boken skulle inte varit så som den är. Men jag tycker mest det är skönt att de inte har med referenser som är överdrivet taget från något annat. Det tycker jag bara passar in på komedi när referenserna är stora som tex Family Guy som nästan till 100% bygger på referenser. Där finns nog säkert fler som är helt överdrivna och uppenbara. Säkert bara jag som inte upptäckt dem bara eller läst det de referera till.  

ONLY THE GOOD DIE YOUNG

När jag läste lade jag märke till ett citat från en låt som mitt favoritband Iron Maiden har skrivit

"Only the good die young, all the evil seems to live forever" (sid. 153)

Citatet kommer från låten "Only the good die young" som skrevs 1988 till albumet "Seventh son of a seventh son"

Jag tyckte det var lite coolt att den låten var med i boken och den passade perfekt in i scenen som utspelade sig där.

/Erik Eliasson 2011-10-12

SPRÅK

Målande är rätt ord. Språket i Cirkeln är väldigt beskrivande och målande. I alla meningar som inte innehåller en dialog kommer det beskrivande ord så läsaren får en mycket klar bild om hur situationen ser ut. Det kommer även lite beskrivningar om hur situationen låter, hur det hörs när en viss person gör något. Tankarna beskrivs också mycket noggrant så personerna sätter sig i huvudet på läsaren.

"Trädgården är vildvuxen på ett sätt som ser planerat ut. En stenlagd gång börjar vid grinden, fortsätter in under en hög björk och leder fram till ytterdörren." (sid. 189)

Under de där två meningarna får man en väldigt bra beskrivning vilket gör att de flesta läsarna associerar likadant och sådana beskrivningar förekommer många gånger i boken vilket jag tycker är väldigt positivt.

Det är varierat språk, både dialoger och berättande texter. Dialogerna är trovärdiga för språket som används där är simpelt och hade kunnat utföras av vanliga tonåringar.

Jag hittar inte så mycket mer om språket i cirkeln men språket är lätt att förstå och inga konstigheter.

I fortsättningen av den här boken och och de två följande böckerna hoppas jag att språket är lika målande som det har varit hittills i den hör boken. Författarna har lyckats att fånga mig i den här boken, mycket på grund av just språket.

/Erik Eliasson 2011-10-15

Cirklens referenser

Cirkeln sägs ha många referenser i sig och hittills har jag hittat några stycken. Mitt första exempel är när Vanessa är i skogen med sin pojkvän och när hon helt plötsligt känner en vilja att börja gå någonstans vilket på minner rätt mycket om en skräckfilm eftersom i skräckfilmer är det oftast någon tonåring som är ute och är full som sedan får den ljusa tanken att gå till en viss plats. Skillnaden mellan skräck och boken är att i skräckfilmer så dör oftast tonåringen eller blir väldigt skadad och i boken så träffades alla tjejerna istället. Ett annat exempel på skräck i cirkeln är när dom både Vanessa och Elias dör. Dom båda får röster i huvudet som säger åt dom att göra saker vilket är otroligt vanligt i skräckfilmer eftersom många personer i skräckfilmer hör röster som gör så dom gör saker fast i detta exemplet också så händer inget riktigt dåligt vilket det alltid gör i skräckfilmer. En annan genre som finns i cirkeln är rommaniskt drama. Vanessa är ju väldigt orolig om hennes pojkvän fortfarande har känslor för Linnea vilket är ett väldigt återkommande ämne man har i Drama. Det är också så att både Vanessa och Rebecka har och hade väldigt starka känslor för sina pojkvänner och i många filmer så får man höra tjejens perspektiv på det hela vilket man också får i cirkeln. Jag tror att författarna använder sig av sådana här referenser för att romantik och skräck är ett väldigt bra sätt att få ut boken till många läsare eftersom det ger alla läsare en sak dom kan gilla. Skräck tycker jag är bäst att sätta i en bok eftersom det får en läsare att verkligen läsa vidare. Detta är dock bara min åsikt.

Språket i Cirkeln

En sak som alltid är viktig för att en bok ska bli bra och trovärdig är språket. Om man använder helt fel ord vid fel tillfälle kan läsaren få svårare att känna igen sig i boken eller medkänsla. Då gör det bara svårare och trögare att läsa boken. Det gäller anpassa språket i boken så målgruppen förstår vad författaren menar och så att karaktärerna i boken är trovärdiga.

Jag är den som inte brukar läsa böcker så jag vet inte riktigt vad som anses vara dåligt språk i en mening direkt. Men språket i en bok måste vara ganska enkelt för jag ska vilja läsa boken överhuvudtaget och det tycker jag cirkeln har. De har ett bra språk som flyter på bra och jag slipper sitta med ett lexikon bredvid. Sen när det väl kommer svåra ord i cirkeln så känns det som att de har med en förklaring med i texten, inte bokstavligt men gömt mellan raderna.

Tex sida 133 där det står ” Mona skrattar till – nej, det är fel ord: Mona skrockar”

Jag skulle aldrig förstått vad skrockar betytt om det inte hade haft med att ”Mona skrattar till”

Det är sånt som gör att det är lätt att läsa, samtidigt använda finare och bättre ord som passar bättre in. Om inte cirkeln hade haft med sina små förklaringar så hade jag nog lagt ifrån mig boken och gett upp för längesen. Men alla böcker är inte perfekta och ibland när jag läser så hittar jag något ord då och då som jag stör mig på som känns helt fel vid det tillfället. Känns som en annat ordval hade gett det ögonblicket mer lyster även inte är en svensk expert.

Så jag hoppas i de andra delarna av serien att det fortsätter med att ha ”förklaringar”.

Inge

Cirkelns språk

Jag tycker att cirkeln språk är väldigt blandat man kan liksom inte alltid förutse riktigt vad författaren kommer använda för ord till vissa saker. Författaren språk är liksom en blandning mellan
gammalt språk och väldigt modernt språk. Författaren vet hur tonåringar pratar och det märker man i nästan varje konversation dom har. Men man ser att han blandar in gammalt språk när han antigen beskriver eller försöker förklara hur någon är eller vad någon gör till exempel på sida 63 står det skumpar och kränger och det är inte precis ord som dom flesta använder. Jag själv tycker språket är rätt störande eftersom jag vill gärna att språket ska vara rätt enkelt för att kunna gå in i berättelsen men vissa beskrivningar kan ha lite svåra ord annars tycker jag det kan vara rätt jobbigt att komma in i historien eftersom man måste leta upp ett ord var 3 minut.

Jag måste faktiskt erkänna att jag dock tycker cirkeln är väldigt bra även fast den har ett väldigt blandat språk. Jag har verkligen kommit in i boken och för att vara ärlig så kan jag inte riktigt förstå varför. Boken har liksom inte så mycket jag gillar. Språket är rätt irriterande men handlingen har nästa gjorts så bra att det överkompenserar det faktum att språket är irriterande.

En sista sak jag vill ta upp är att jag tycker författaren kunde ändrat språket så skulle man lättare kunna komma igenom boken och jag tycker författaren ska tänka på det nästa gång. Det är mest den stora skillnaden mellan dialogerna och beskrivningar om vad dom gör som är störande. Förutom detta kan jag inte ännu hitta några riktigt stora fel med boken men jag kommer leta.

Den typiska mallen.

Jag hade tänkt jämföra Cirkeln handlings kurvor med en typisk Hollywood film där du först får ett introduktion om person en och får reda på personens mål i filmen. Sen att det börjar gå bra och framåt, men sen stöter den på ett problem. Sen försöker den komma närmare sitt mål och då kommer oftast det stora händelsen då allt han gjort faller samman. Efter det brukar person reda ut den stora händelsen och det börjar avrunda filmen. Sen alltid i slutet av filmen får du se hur det gick för personen lite längre fram i tiden.

Cirkeln tycker jag i grunden följer den men sen har den ändrat om lite och satt in några extra saker. Känns mer som att de har lagt ner mycket tid på att inte följa den typiska mallen exakt. Den känns annorlunda på ett bra sätt, för jag är den typen av person som somnar oftast då jag läser eller tittar på en film som följer mallen exakt. Om man tittar mer grundligt så börjar karaktärerna i botten och att de utvecklas och tillslut kommer de ha nått toppen. Men jag hoppas det inte är som en vanlig Hollywood film där karaktären råkar ut för en olycka och sen kämpar om hamnar på toppen igen och följer den typiska mallen. Även om boken börjar med att en karaktär i boken dör, så tror jag att de hade bara med det för att hitta en bra väg in i boken och ett lättare sätt att beskriva personerna i boken på. För döden är en stark sak och kan skapa så många känslor. Då kan du få med hur karaktärerna uttrycker sig och vad de andra tycker om deras sätt att agera på. Nu sen när jag läst fram till den första större vändningen i boken då de får reda på att de är de utvalda till bekämpa ondskan så känns det lite som den kommer fortsätta mer och mer in i den vanliga mallen. Men sen samtidigt känns boken unik och det blir svårt att förstå det, det känns som denna bok är exklusiv och kommer ''blow my mind''. Jag kan bara hoppas och läsa vidare.

Inge

Dramaturgiska modellen i Cirkeln?

Jag har läst rätt långt i cirkeln och jag har märkt att den faktiskt följer den klassiska dramaturgiska modellen. Hela historien börjar med att Elias dör vilket är en väldigt bra inledning på en bok. Dom flesta läsarna vill ju att något ska hända innan folk blir presenterade annars kan historien blir tråkig redan från början. Detta är då ett bra exempel på anslaget i boken. Sedan kommer en väldigt uppenbar presentation. Man får vad alla tjejer heter och vart dom bor och hur deras familjer ser ut och hur dom ser på saker och ting. Detta är då en väldigt uppenbar presentation i form av att man får lära känna alla karaktärer en liten bit. Man kan dock markera att man inte riktigt får veta något om huvudkonflikten utan man får bara veta att alla är lite annorlunda vilket jag tycker är ett drag från anslaget i form av att huvudkonflikten anas istället för att man får fakta om den. När alla sedan är vid skolan tycker jag är själva fördjupningen eftersom då får man lära känna karaktärerna riktigt bra i form av hur dom är, deras känslor och vad dom känner om olika saker. Jag tycker att vändpunkten kommer när alla tjejerna samlas på grund av ''kraften''. Det är ju då något väldigt stort händer och under denna perioden får man också en rätt så klar bild av vad som kan hände om dom inte håller ihop (Elias död) vilket är en klar bild om huvudkonflikten som jag anser är att alla måste hålla ihop igenom allt som kan hända mot dom. Sen kommer det plötsliga att Rebecka dör och det är en väldigt uppenbar konfliktupptrappning eftersom nu börjar huvudpersonerna förstå vad som händer om dom inte håller ihop. Efter det har jag inte hunnit mycket längre men man märker väldigt tydlig av mina exempel där uppe hur boken tydligt följer den dramaturgiska modellen.

Läst lite längre

Jag skulle publicera detta förra veckan men i alla fall. Nu när jag kommit lite längre i boken har jag märkt att den faktiskt är riktigt spännande. Man vill bara forsätta läsa hela tiden och nu ska jag läsa mera.

Nytt blogginlägg kommer snart

bob

Hittills tycker jag den är mest jobbig att läsa eftersom man inte får något flyt. Det händer för mycket hela tiden och de hoppar för mycket mellan karaktärerna. Det kanske blir bättre när man har kommit in i den.
Karaktärerna är ganska trovärdiga tycker jag. Jag vet inte vem av dem som skulle vara overklig..

Hejsan, nu när jag läst lite längre i boken så trodde jag att de skulle sluta att hoppa mellan karaktärerna utan förvarning. Är ganska jobbig därför jag måste alltid då varje gång de hoppar till en karaktär tänka efter om vilken man läser nu om för att få upp bilden i huvudet var den var sist jag läste den. Så jag hoppas att det inte är så hela boken.

Inge