Dramaturgiska modellen i Cirkeln?

Jag har läst rätt långt i cirkeln och jag har märkt att den faktiskt följer den klassiska dramaturgiska modellen. Hela historien börjar med att Elias dör vilket är en väldigt bra inledning på en bok. Dom flesta läsarna vill ju att något ska hända innan folk blir presenterade annars kan historien blir tråkig redan från början. Detta är då ett bra exempel på anslaget i boken. Sedan kommer en väldigt uppenbar presentation. Man får vad alla tjejer heter och vart dom bor och hur deras familjer ser ut och hur dom ser på saker och ting. Detta är då en väldigt uppenbar presentation i form av att man får lära känna alla karaktärer en liten bit. Man kan dock markera att man inte riktigt får veta något om huvudkonflikten utan man får bara veta att alla är lite annorlunda vilket jag tycker är ett drag från anslaget i form av att huvudkonflikten anas istället för att man får fakta om den. När alla sedan är vid skolan tycker jag är själva fördjupningen eftersom då får man lära känna karaktärerna riktigt bra i form av hur dom är, deras känslor och vad dom känner om olika saker. Jag tycker att vändpunkten kommer när alla tjejerna samlas på grund av ''kraften''. Det är ju då något väldigt stort händer och under denna perioden får man också en rätt så klar bild av vad som kan hände om dom inte håller ihop (Elias död) vilket är en klar bild om huvudkonflikten som jag anser är att alla måste hålla ihop igenom allt som kan hända mot dom. Sen kommer det plötsliga att Rebecka dör och det är en väldigt uppenbar konfliktupptrappning eftersom nu börjar huvudpersonerna förstå vad som händer om dom inte håller ihop. Efter det har jag inte hunnit mycket längre men man märker väldigt tydlig av mina exempel där uppe hur boken tydligt följer den dramaturgiska modellen.